Om nu allt får gå som det är tänkt (friska barn, frisk mormor, inga gallanfall, pengar kvar på kontot, utebliven mönstringsorder)så ska jag och mannen förlusta oss på det som av nån Jävrebo faktiskt sägs ha kallats för Syndens Salutorg. Av de flesta andra ses gatufesten nog mer som en hemvändarfest eller en chans att ha trevligt och äta flottig mat, kanske kombinerat med drycker i olika tappning. Vad synden skulle bestå i vet jag inte. Själv tänker jag ha roligt.

Musiken i all ära, men det är runtomkringet som är bäst: människorna, maten, marknaden... sen brukar jag alltid ramla över en massa pengar där också. Egentligen är orsaken till att jag ständigt tittar neråt, risken att av någon överförfriskad dam i stilett och leopardtopp bli en eller ett par tår fattigare. Men med blicken i marken gör man alltså också fynd. Några tior här, nån tjuga där...

På fredag är det ungarnas tur att roa sig... tror de ska få en pott med pengar att göra sig av med, och försöka predika det onödiga i att köpa gasballong för 90 spänn... sockervadd tror jag är oundvikligt. Sonen vill säkert åka nån cool karusell om sådan finnes.

Drömma

Idag kom diskussionen upp angående om man skulle råka vinna fem mille, och vad man i så fall skulle ta sig till...

Någon tänkte sig söka ett konsultjobb på halvtid och bara jobba november-maj.
Någon annan tänkte hyra en stor grävmaskin och flytta bort huset till förmån för ett nytt som inte behöver renoveras förrän man tänkt flytta ut igen.
Själv skulle jag, om jag blev den lycklige vinnaren, växla in ett antal hundra tusen i enkronor, gå till Nordeas kö för kassaärenden, be dem lösa in villalånet, men att de då själva får kontrollräkna kronorna.

Pengar ja... det sägs ju vara bekymmersamt både att vara utan och att ha för mycket av dem. Efter snart tre år som vuxen universitetsstudent, tillika fru och mamma till två. Samt med en make som snart gör sitt andra studieår, så kan man väl konstatera att det blir fantastiskt trevligt att börja jobba igen. Mer än de 42 procentarna som jag redan jobbar... Givetvis vet jag att vi har det bra. Ungarna på Afrikas horn torkar bokstavligen bort i brist på mat och vatten, så det känns nästan lite äckligt att sitta och drömma om två hela löner så att man äntligen kan unna sig nåt extra.

Likafullt gör jag det ändå. SOM jag längtar till lönerna... Listan på saker som ska fixas/införskaffas i huset och till hemmet är nog egentligen flera årslöner lång. Drömma får man ju alltid. Just nu drömmer jag om en markis över altanen och en liten soffgrupp där under, att avnjuta tekoppar i solnedgången vid. Jag drömmer om nytt golv och väggbeklädnad i föredetta tvättstugan, så att vi får oss en välinredd och fungerande klädkammare. Vår hall är nämligen ett skämt. Jag drömmer om att åka med familjen och eventuellt nån mer familj på solresa. Gärna Grekland, nåt AllInclusive hotellkomplex med badpark i jätteformat. Ungarna formligen älskar att bada och jag tror inte att de skulle misstycka att få gratis glassar heller.

Sen drömmer jag om att få en weekend i Prag, tillsammans med gubben och Storforsborna. Inte fel på något sätt och jag hoppas att det blir av. Vuxenweekend.

Sen är förstås det bästa i livet ändå gratis. I alla fall så gott som... Ledig hela sommaren (inte gratis på något sätt, men ack så njutbart). Stor lyx att få spendera ungarnas sommarlov tillsammans med dem istället för att jag , som det ju lär bli i framtiden, bara har några sketna veckors semester och ungarna måste vara på dagis... Enorm lyx att få åka runt och träffa vänner, sola, bada... sitta på altanen på kvällen och vara tacksam över att man fick ännu en dag på den här jorden. Sommarens alla helger kommer vi att ha varit lediga tillsammans... det har aldrig hänt tidigare. Stor lyx! Det är väl det som talar för ett vanligt dagjobb, även om jag ju dras mot nattarbetet eftersom det ger så mycket lediga dagar...

Ja, si... den som visste vad framtiden har att bjuda på i form av arbete för oss båda... när vi nu ger upp våra fasta arbeten för mindre trygga anställningsformer.