Vår pärla, Toyotan (den som f.n bara går att backa med och som har ett märkligt jordfel som gör att den bara går att starta om förardörren är öppen) behöver en ny växellåda. Den har varit dålig länge. Nu är det riktigt illa. Mannen jag lever med kom backande hem häromdagen.

Idag har han ringt runt på bildemonteringarna (ja, man kan faktiskt fortfarande ringa. Internet har inte monopol. Än) Och faktiskt fått napp! Det finns låddor att tillgå!

Dessutom ville en av skrotarna så gärna bli av med sin sedan några år lagrade Toyotaväxellåda, så att de sänkte priset ordentligt, rakt av. Men de sänkte inte tremånadersgarantin. Och lådan ska enligt uppgift vara testad. Så det är väl bara att chansa... ett par tusen spänn förtjänar bilrackarn, helt klart! Nya delar till den befintliga lådan kostar trippelt så mycket som bilen i sig. Det är den däremot inte värd.


Men... man börjar ju ändå fundera på några saker. Hur kan det komma sig att det är så dålig åtgång på just Toyota Carina II-växellådor från sent -80 tal till tidigt -90-tal? Jag undrar. Och självklart har jag därtill några teorier:


-Det är helt enkelt vansinnigt bra växellådor, som aldrig går sönder, vår undantaget.



-Man skrotar hellre bilen än byter låda, eftersom man måste demontera bilen inifrån, med början i avgasröret, för att komma åt lådan.



-Man hinner inte köra slut på växellådan innan resten av bilen rostat sönder. Det är ju ändå Toyota vi pratar om.

Jag hoppas att det här löser sig. Det finns nåt trevligt, charmigt över gamla bilar. De är enkla, pålitliga och behöver inte hållas skinande rena alltjämt.