Bärsjal. Och typerna som använder dem.

(ta det här med en nypa salt):


Jag hade ärenden till samma ställe flera gånger förra veckan och det var många andra som också hade samma ärende på samma ställe, samma vecka. Vår gemensamma nämnare var att vi antingen lämnade eller hämtade barn på en sommarlovsaktivitet.

Någon, som också var där, hade ett barn i en bärsjal. Jag har väl aldrig riktigt förstått grejen med bärsjal, det verkar bara krångligt. Men det ska tydligen vara bra... När jag ser folk bära omkring på barn i tygstycken så tänker jag dels att det handlar om spädbarn: små lätta barn som inte har intresse av att fara runt och kolla läget och smaka på smulor på golvet. Och så tänker jag Afrika. Fördomsfullt eller baserat på sånt man ser på tv?

Åter till historien: Någons barn verkade inte uppskatta att sitta fast på sin mamma. Inte någon av de flera gångerna. Benen vitt isär, fastnajade mot mammans höfter. Mage mot mage, med ett tjockt tyg som tvångströja. Barnet var ganska stort, helt säkert i kryparåldern och man kan anta att en barnvagn hade fyllt transportsyftet bättre. Eller i alla fall en bärsele. I en vanlig Babybjörn hade barnet kunnat vifta på armar och ben åtminstone.

Och så kommer då fördomarna... Jag är inte stolt över dem, men jag tänker direkt att den där mamman säkert ammar bebisen i minst ett par år, bara lagar hemlagad ekologisk barnmat och tycker att man kränker barnet om man säger "nej" till det. Hon har bergis läst alla uppfostringsböcker, men förfasar sig över Anna Wahlgren. Hon tror att barnet far illa av att sova i egen säng och tar ut all föräldraledighet själv för att hon dels tror att bebisen kommer att få anknytningssvårigheter om hon är borta mer än medan hon går på toaletten och dels ändå inte tror att pappan förstår vad bebisen behöver. Hon har inget behov av egen tid, för det är ju ändå barnet som är hela meningen med hennes liv, odelat. Och dessutom skulle det fara illa av att ha barnvakt en kväll. I alla fall innan det nått skolåldern.

Det roliga är att jag säkert har hur fel som helst... Men intressant ändå att man hinner ha så många åsikter, baserat på några minuters intryck... än mer intressant vore att få veta hur det egentligen förhåller sig för just den mamman. Kanske har hon väskan full av Semperburkar och kanske har hon inget som helst intresse av barnuppfostran. Kanske stoppar hon fingrarna i öronen och sjunger högt medan hon sitter på dass, för att få en extra minuts lugn och ro innan hon går och tar upp den gallskrikande bebisen ur spjälsängen?