Om nu allt får gå som det är tänkt (friska barn, frisk mormor, inga gallanfall, pengar kvar på kontot, utebliven mönstringsorder)så ska jag och mannen förlusta oss på det som av nån Jävrebo faktiskt sägs ha kallats för Syndens Salutorg. Av de flesta andra ses gatufesten nog mer som en hemvändarfest eller en chans att ha trevligt och äta flottig mat, kanske kombinerat med drycker i olika tappning. Vad synden skulle bestå i vet jag inte. Själv tänker jag ha roligt.

Musiken i all ära, men det är runtomkringet som är bäst: människorna, maten, marknaden... sen brukar jag alltid ramla över en massa pengar där också. Egentligen är orsaken till att jag ständigt tittar neråt, risken att av någon överförfriskad dam i stilett och leopardtopp bli en eller ett par tår fattigare. Men med blicken i marken gör man alltså också fynd. Några tior här, nån tjuga där...

På fredag är det ungarnas tur att roa sig... tror de ska få en pott med pengar att göra sig av med, och försöka predika det onödiga i att köpa gasballong för 90 spänn... sockervadd tror jag är oundvikligt. Sonen vill säkert åka nån cool karusell om sådan finnes.

Drömma

Idag kom diskussionen upp angående om man skulle råka vinna fem mille, och vad man i så fall skulle ta sig till...

Någon tänkte sig söka ett konsultjobb på halvtid och bara jobba november-maj.
Någon annan tänkte hyra en stor grävmaskin och flytta bort huset till förmån för ett nytt som inte behöver renoveras förrän man tänkt flytta ut igen.
Själv skulle jag, om jag blev den lycklige vinnaren, växla in ett antal hundra tusen i enkronor, gå till Nordeas kö för kassaärenden, be dem lösa in villalånet, men att de då själva får kontrollräkna kronorna.

Pengar ja... det sägs ju vara bekymmersamt både att vara utan och att ha för mycket av dem. Efter snart tre år som vuxen universitetsstudent, tillika fru och mamma till två. Samt med en make som snart gör sitt andra studieår, så kan man väl konstatera att det blir fantastiskt trevligt att börja jobba igen. Mer än de 42 procentarna som jag redan jobbar... Givetvis vet jag att vi har det bra. Ungarna på Afrikas horn torkar bokstavligen bort i brist på mat och vatten, så det känns nästan lite äckligt att sitta och drömma om två hela löner så att man äntligen kan unna sig nåt extra.

Likafullt gör jag det ändå. SOM jag längtar till lönerna... Listan på saker som ska fixas/införskaffas i huset och till hemmet är nog egentligen flera årslöner lång. Drömma får man ju alltid. Just nu drömmer jag om en markis över altanen och en liten soffgrupp där under, att avnjuta tekoppar i solnedgången vid. Jag drömmer om nytt golv och väggbeklädnad i föredetta tvättstugan, så att vi får oss en välinredd och fungerande klädkammare. Vår hall är nämligen ett skämt. Jag drömmer om att åka med familjen och eventuellt nån mer familj på solresa. Gärna Grekland, nåt AllInclusive hotellkomplex med badpark i jätteformat. Ungarna formligen älskar att bada och jag tror inte att de skulle misstycka att få gratis glassar heller.

Sen drömmer jag om att få en weekend i Prag, tillsammans med gubben och Storforsborna. Inte fel på något sätt och jag hoppas att det blir av. Vuxenweekend.

Sen är förstås det bästa i livet ändå gratis. I alla fall så gott som... Ledig hela sommaren (inte gratis på något sätt, men ack så njutbart). Stor lyx att få spendera ungarnas sommarlov tillsammans med dem istället för att jag , som det ju lär bli i framtiden, bara har några sketna veckors semester och ungarna måste vara på dagis... Enorm lyx att få åka runt och träffa vänner, sola, bada... sitta på altanen på kvällen och vara tacksam över att man fick ännu en dag på den här jorden. Sommarens alla helger kommer vi att ha varit lediga tillsammans... det har aldrig hänt tidigare. Stor lyx! Det är väl det som talar för ett vanligt dagjobb, även om jag ju dras mot nattarbetet eftersom det ger så mycket lediga dagar...

Ja, si... den som visste vad framtiden har att bjuda på i form av arbete för oss båda... när vi nu ger upp våra fasta arbeten för mindre trygga anställningsformer.

Varmt och gott

Så har jag då jobbat idag. Dock inte i mitt anletes svett, måste jag tillägga.
Lite morgonbestyr och så en liten stadsrunda. Efter jobbet skulle Storbarnet hämtas på läger. Det visade sig, föga förvånande, att det var just nämnda storbarn och hennes kompisar som var lägrets vaknaste och stojigaste ungar igårkväll. Likaså hade de varit lägrets tröttaste deltagare i morse. Jag skrattar lite i smyg och kan precis känna den där lägerkänslan. Finns det läger för vuxna? Sjösportläger? Med segling, bad och kanoting? Jag vill också åka på läger. Med risk för att den där lägerkänslan då uteblir, grundat i att jag inte är åtta år längre. Men det kanske är värt ett försök?

Värmen håller i sig och är alldeles fantastisk. Har ikväll suttit ute hos kompisarna på Furuberget medan ungarna plaskat i deras jättepool. Jag tog ett dopp själv också, men vilken besvikelse! Det märks att isoleringen tunnats ut betänkligt på undertecknads lekamen, för SOM jag frös! Jag som egentligen älskar att bada. Kanske man kan skylla det på att klockan var 19:30 och att poolen vid den tiden mest låg i skugga? Fast å andra sidan: det var 27° i vattnet och runt 25° på land.

Vid 22-tiden gick jag en långpromenad med hon i gula huset på Udden. I linne och 3/4-byxor, utan att frysa. Nog hade det varit trevligt om värmen kunde hålla i sig några dar till, men det ska väl tydligen bli sämre mot helgen.

Nu är klockan plötsligt efter midnatt igen och man borde gå i säng, eftersom man inte kan slira på sömnbehovet. En sömnbehovsackumulatortank hade varit fint. Sova 9-10 timmar under vinternätterna, och sen klara sig på fem timmar just i detta nu. Och ännu bättre hade varit om man vore pigg om morgnarna, så att man hann njuta av dagarna. Men sömnen är väl aldrig så god och tung som vid femtiden?

Dagens dag

Var iväg och droppade av dotran på läger idag. Tillsammans med tre kompisar från byn, och en massa andra barn förstås, kommer de säkert att ha fullt upp och hur roligt som helst tills i morgon eftermiddag.

Eftersom vi ändå var i området, så var jag och Den Lille förbi på mitt jobb och hälsade på. Mitt jobb, som är mitt, men som jag för tillfället inte har tillgång till. Märklig känsla...
Det blev i alla fall en trevlig stund med mycket surr. Lutten blev bjuden på en stor skål glass av Kerstin. "Och vet du mamma? Hon har en bil som man kan ta av taket på"

Sen hade jag några pappersärenden uppe på Stöd och Omsorg och eftersom vi hade en timme på oss innan middagsdaten med pappan i huset, så hann vi gå runt på Norra hamnen och titta på båtar, broar, kranar och labyrinter. Gossen, han som aldrig är tyst, frågade om vad som stod på skyltarna, vad de de röda ballongerna (bojarna) längst ut på y-bommarna var bra för och om varför det låg plastpåsar vid vattenbrynet (och det finns det ju fog att undra över). Sen la han sig raklång på Tages bro för att titta ner på kanalens strömmande vatten genom en minimal liten glipa... Han är fantastiskt mysig, den pojken. Att få dela hans tid är som en varm gosig filt över hjärtat.

I detta nu är han ute och kör fyrhjuling, med pappan cyklandes bredvid. Själv har jag klippt det nästan sista av gräsmattan, men strandade i diket med ett par minuters körning kvar. Måste hämta mer bensin, men tar en liten paus innan.

I morgon ska jag faktiskt jobba. På mitt eget jobb och på min egen schemarad. På timtid dock, vilket om möjligt känns ännu märkligare än att inte jobba alls.
Sen ska storbarnet hämtas på lägret och ja... efter det fortsätter väl ledigheten. Värme i badvattnet och fina dagar står på önskelistan. Bada är ett av sommarens guldkorn.

Bärsjal. Och typerna som använder dem.

(ta det här med en nypa salt):


Jag hade ärenden till samma ställe flera gånger förra veckan och det var många andra som också hade samma ärende på samma ställe, samma vecka. Vår gemensamma nämnare var att vi antingen lämnade eller hämtade barn på en sommarlovsaktivitet.

Någon, som också var där, hade ett barn i en bärsjal. Jag har väl aldrig riktigt förstått grejen med bärsjal, det verkar bara krångligt. Men det ska tydligen vara bra... När jag ser folk bära omkring på barn i tygstycken så tänker jag dels att det handlar om spädbarn: små lätta barn som inte har intresse av att fara runt och kolla läget och smaka på smulor på golvet. Och så tänker jag Afrika. Fördomsfullt eller baserat på sånt man ser på tv?

Åter till historien: Någons barn verkade inte uppskatta att sitta fast på sin mamma. Inte någon av de flera gångerna. Benen vitt isär, fastnajade mot mammans höfter. Mage mot mage, med ett tjockt tyg som tvångströja. Barnet var ganska stort, helt säkert i kryparåldern och man kan anta att en barnvagn hade fyllt transportsyftet bättre. Eller i alla fall en bärsele. I en vanlig Babybjörn hade barnet kunnat vifta på armar och ben åtminstone.

Och så kommer då fördomarna... Jag är inte stolt över dem, men jag tänker direkt att den där mamman säkert ammar bebisen i minst ett par år, bara lagar hemlagad ekologisk barnmat och tycker att man kränker barnet om man säger "nej" till det. Hon har bergis läst alla uppfostringsböcker, men förfasar sig över Anna Wahlgren. Hon tror att barnet far illa av att sova i egen säng och tar ut all föräldraledighet själv för att hon dels tror att bebisen kommer att få anknytningssvårigheter om hon är borta mer än medan hon går på toaletten och dels ändå inte tror att pappan förstår vad bebisen behöver. Hon har inget behov av egen tid, för det är ju ändå barnet som är hela meningen med hennes liv, odelat. Och dessutom skulle det fara illa av att ha barnvakt en kväll. I alla fall innan det nått skolåldern.

Det roliga är att jag säkert har hur fel som helst... Men intressant ändå att man hinner ha så många åsikter, baserat på några minuters intryck... än mer intressant vore att få veta hur det egentligen förhåller sig för just den mamman. Kanske har hon väskan full av Semperburkar och kanske har hon inget som helst intresse av barnuppfostran. Kanske stoppar hon fingrarna i öronen och sjunger högt medan hon sitter på dass, för att få en extra minuts lugn och ro innan hon går och tar upp den gallskrikande bebisen ur spjälsängen?

Med Guds hjälp och Bingolotto...

...som Euskefeurat, Norrbottens tydligen bara näst bästa band, sjunger. Med Guds hjälp och Bingolotto kanske det går att pussla ihop den här sommaren på nåt vis.

Som ni vet så gick sommarens sjuksköterskejobb upp i rök i och med att jag hamnade på hospitalet härförleden. Min chef på ordinarie arbete lovade att försöka ordna mig nåt att pyssla med i sommar, men min egen schemarad kunde jag av förklarliga skäl inte få tillbaka förrän 1 september, eftersom nån redan fått ett vikariat där hela juni, juli och augusti.

Ett nytt assistansärende var på gång hos Stöd och Omsorg och jag fick ta en av nattraderna där över sommaren, med början runt midsommar, mellan tummen och pekfingret. Men så bar det sig inte bättre än att brukaren avled.

Så i nuläget vet jag inte mer än att jag har tio arbetspass natt, hos en brukare, mellan 15 juli och 15 augusti. Första halvan av juli tar jag semester och de sista dagarna i augusti föräldrapenning. Juni har jag varit sjukskriven från dag 1-22. Men min arbetsgivare vill inte betala min sjukpenning eftersom jag formellt är tjänstledig och deras enda skyldigheter att återta tjänstledighet sträcker sig till föräldraledighet och studier... Ärendet är sänt till Försäkringskassan. Men om jag får sia om utgången av det, så lär FK knappast vilja betala min sjukpenning, med hänvisning till att jag har en anställning...

Nåja... jag tror ändå att det löser sig på nåt sätt. Det blir i alla fall en betydligt lugnare sommar, både för mig och barnen, än vad som från början var planerat. Gott så. Och som flera redan sagt, så kanske det var meningen att jag skulle lägga in bromsen nu. Det har varit hektiskt rätt länge.

Nu återstår att se hur det löser sig...

För egen del tror jag nog mer på Guds hjälp än på Bingolotto.
Vår Herre tar ju som bekant aldrig semester, medan Bingolotto har ett långt sommaruppehåll. Dessutom vann jag tvåhundra spänn på nämnda lotteri (som jag återigen vill understryka att jag inte ser på tv, utan rättar i efterhand) i vår, så turkvoten är nog fylld...

En fantastiskt varm (både temperaturmässigt och i hjärtat) skolavslutningsfredag är slut. En mamma som ömsom hostar i den obefintliga bönhusluften och ömsom bölar lite i smyg till sånger jag också sjungit på egna skolavslutningar. Det är svårt att greppa: Inte är det så länge sen... och nu är det min egen åttaåring som står där framme bland 40 andra och sjunger, fin i håret och i en klänning snyggare än jag nånsin vågat drömma om som liten...
Mycket fin sång och musik, sedvanligt tal och spex av rektorerna och blommor till såväl lärare som städerska och husmor. Precis som det ska vara. Och sen tårta hemma på altanen.

Sedan hann vi med ett premiärbad, för barnens del åtminstone, själv avstår jag tills dess att de här luftrören repat sig.

Till sist födelsedagsmiddag hos svärmodern och svärfadern, tillsammans med svägerska med familj. Smörgåstårta. Ute under markisen och vi blev kvar till nästan 21.30. Då var det fortfarande 25 grader.

Nu har vi en hel ledig helg till förfogande. Inga planer ännu, men det lär knappast bli händelselöst.