En förkylning har tagit mig i besittning. Trött, trött, trött...
Nästäppan lindras med alfareceptorstimulerande medel.
Luftrören får en omgång av såväl inhalationssteroider som Beta-2-agonister och det
blir säkert bra. Om ett tag. Men paniken över alla tentor, allt jag måste få in i huvudet, ligger under skinnet och lurar och det sista jag behöver nu är en förkylning som hotar hela planeringen... Funderar nästan på att ringa doktorn, lägga korten på bordet och be om starkare steroider för luftrören. Bara rakt av säga att jag måste ha dem... att börja äta dem nu, utifall förkylningen råkar vara envis... helgardering alltså. Månntro jag skulle få min vilja igenom? Och kanske man borde be om nåt nervlugnande också. Och lite Omeprazol. När man ändå är i gång...

Det är två digra tentor vi har framför oss. Gynekologi, obstetrik, akutsjukvård/trauma, IVA, katastrofberedskap, ortopedi, njursjukdomar, akuta buksjukdomar, autonomna nervsystemets farmakologi, skallskador, operation, narkos... två tentor på samma vecka... påsklovsveckan. Man förundras över planeringen...

Jag och min förkylning borde ta och lägga oss nu. Det är sannolikt en dag i morgon också. Min blå sovkompis blir kvar i sin rosa förvaringsask. Den funkar inte ihop med täppt näsa, märkte jag i natt. Och blir det nu hosta av det så drar jag väl antingen ner den blå i lungorna, eller så hostar jag iväg den så den trillar i golvet och spricker... inget verkar särskilt lockande.