Bygma har en kampanj nu. 20% rabatt på all färg, så jag passade på att inhandla såväl kvistlack som lackfärg idag. Vattenbaserad lackfärg, mot alla mina principer, men det går ju nästan inte få tag på annat.
Och nog har det sina fördelar, det här med vattenburet. Oerhört enkelt att bara skölja penslarna under kranen när man är färdig. Får man färg på kläderna gör man samma sak: sköljer bort det. Det luktar inte heller färg hemma i flera veckor, om det nu ska vara nån fördel. Maken uppskattar det nog och visst vill jag att barnen ska växa upp giftfritt. Själv gillar jag doften av alkydbaserad färg. Faktiskt. Särskilt den där första lukten när man öppnar en helt orörd färgburk. Mmm!
Jag är oerhört dåligt påläst, så därför är det bara en löst grundad teori utan evidens, att vattenburen färg kvalitetsmässigt är sämre än alkydbaserad dito. Det känns rejälare med lite gift i grejorna. De nya kvaliteterna luktar lika blaskigt som dagislim. Nu ska ju den här antikvita lackfärgen bara användas på träpanelen i köket, men när det sedermera är dags att fixa till köksmöblerna så undrar jag om det inte blir en vända till Beijer ändå. De har de kemikalier jag letar efter.
Hursomhelst, ikväll kvistlackade jag den längsta av alla våra köksväggar. Två varv på en timme. Det är ju också en trevlig följd av att använda ny, modern och ofarlig måla: den torkar snabbt!
Sen provade jag den antikvita lacken på några små ytor som är i behov av flera strykningar. Och SOM det kommer att bli vitt! Tänk så mycket den gamla färgen gulnat, fast man tycker att den är vit. Nu suger det massor efter att få fortsätta, fixa till, försköna och se förändringarna eftersom. För halva nöjet är just görandet och att se förändringen efter ens egen framfart... det kommer att bli grymt najs med den nya tapeten sen också.
Man skulle bara haft en massa dagar till förfogande, som inte behövde åtgå till studier i kvantitativ forskningsmetodik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar