Skyltmax skänker en gratis skylt. och de har massor att välja bland!
För egen del väljer jag en namnskylt från Skyltmax med tanke på att jag snart behöver en i jobbet =)
Få en alldeles gratis skylt du med!
lördag 17 december 2011
onsdag 24 augusti 2011
Håhåhååå....nung.
Jag har blivit SÅ ordentligt lurad, hehehe!
Goda grannarna har myglat på med ett bisamhälle hela sommaren, utan min vetskap.
Hur jag kan ha missat det vet jag inte. Men jag har väl inte haft tid att reflektera: här uppe har vi ju andra djur (läs ormar, eller i alla fall en orm. Som inte var enorm) att hålla efter. Det kanske är där fokuset legat?
Jag har tidigare i vår framfört mina åsikter om djur med gadd, men givetvis inte förbjudit grannarna att ha några. Villkoret, dock, har jag halvt på skoj, halvt på allvar sagt är att jag då vill få del av honungen sen. Idag fick jag levererat en burk mycket lokalt odlad honung, som betalning för eventuell sveda och värk.
Någon sveda och värk har jag inte märkt av. Däremot har våra äppelträd fått ovanligt mycket äpplen. Det lilla trädet som till dags dato aldrig levererat ett enda, har i år tiotalet fina äpplen på gång, snart klara att skörda. Det stora har nog kanske 100 stycken. Det verkar rimligt att det beror på de där bina.
Jag fick honung och fina äpplen.
En liten payback i form av äppelfika i ännu ej bestämd form nån kväll, vore väl en på alla sätt god idé?
Goda grannarna har myglat på med ett bisamhälle hela sommaren, utan min vetskap.
Hur jag kan ha missat det vet jag inte. Men jag har väl inte haft tid att reflektera: här uppe har vi ju andra djur (läs ormar, eller i alla fall en orm. Som inte var enorm) att hålla efter. Det kanske är där fokuset legat?
Jag har tidigare i vår framfört mina åsikter om djur med gadd, men givetvis inte förbjudit grannarna att ha några. Villkoret, dock, har jag halvt på skoj, halvt på allvar sagt är att jag då vill få del av honungen sen. Idag fick jag levererat en burk mycket lokalt odlad honung, som betalning för eventuell sveda och värk.
Någon sveda och värk har jag inte märkt av. Däremot har våra äppelträd fått ovanligt mycket äpplen. Det lilla trädet som till dags dato aldrig levererat ett enda, har i år tiotalet fina äpplen på gång, snart klara att skörda. Det stora har nog kanske 100 stycken. Det verkar rimligt att det beror på de där bina.
Jag fick honung och fina äpplen.
En liten payback i form av äppelfika i ännu ej bestämd form nån kväll, vore väl en på alla sätt god idé?
måndag 22 augusti 2011
Junkfoldern
Brukar ta mig en titt i junkfoldern på min Hotmail ibland.
Och ja, skratta ni, -Hotmail, det låter som ett skämt. Men jag använder fortfarande Hotmail och har samma adress som när nån som var steget före och kunde det här med Internet, hjälpte mig att skapa kontot 1996 eller möjligen -97. Det hände sig för övrigt i en datasal i Vårdhuset,(numera hus Freja?) på Strömbacka, där samtliga 16 datorer (486:or) var kopplade till samma 55kbit:s modem.
Hursomhelst, skräpfoldern är intressant. I morse hade följande ramlat ner i brevinkastet:
-Erbjudanden om billiga, receptfria och helt säkra potensmedel för män (De mailen hör väl nästan till standarden?).
-Erbjudande om 1100:- extra i barnbidrag.
-Påminnelse om obetald hyra (Vad jag hyrt framgår dock inte).
-Bokningsbekräftelse på flygbiljetter till Bahrain och till det ett konto att betala biljettkostnaden till.
Och ja, skratta ni, -Hotmail, det låter som ett skämt. Men jag använder fortfarande Hotmail och har samma adress som när nån som var steget före och kunde det här med Internet, hjälpte mig att skapa kontot 1996 eller möjligen -97. Det hände sig för övrigt i en datasal i Vårdhuset,(numera hus Freja?) på Strömbacka, där samtliga 16 datorer (486:or) var kopplade till samma 55kbit:s modem.
Hursomhelst, skräpfoldern är intressant. I morse hade följande ramlat ner i brevinkastet:
-Erbjudanden om billiga, receptfria och helt säkra potensmedel för män (De mailen hör väl nästan till standarden?).
-Erbjudande om 1100:- extra i barnbidrag.
-Påminnelse om obetald hyra (Vad jag hyrt framgår dock inte).
-Bokningsbekräftelse på flygbiljetter till Bahrain och till det ett konto att betala biljettkostnaden till.
söndag 21 augusti 2011
Jag (kollar Facebook): -Leif har varit i Skellefteå och tittat på flygplan. Kolla
DC3:an, gode tjusig!
Maken (skojar): -Är det kanske Hammarskjölds*?
Jag: -Har ingen aning, men jag kan ta reda på det en annan Dag.
Humor? Tveksamt.
*Hammarskjöld omkom inte i en DC3:a (det var däremot en DC6:a, men ja, ni förstår principen...).
Och nej, de detaljerna hade jag förstås ingen aning om. Men Google visste.
DC3:an, gode tjusig!
Maken (skojar): -Är det kanske Hammarskjölds*?
Jag: -Har ingen aning, men jag kan ta reda på det en annan Dag.
Humor? Tveksamt.
*Hammarskjöld omkom inte i en DC3:a (det var däremot en DC6:a, men ja, ni förstår principen...).
Och nej, de detaljerna hade jag förstås ingen aning om. Men Google visste.
torsdag 18 augusti 2011
Jag håller på att sätta min lätt skuvade fyrkantighet på plats.
Det sker genom att utmana mina stora fasor. Exempel:
På mitt vardagsrumsbord har jag tre ljuslyktor. När jag köpte dem i fjol, så fanns de i lila, rosalila, grönt och vitt. Jag har två lila och en rosa. Mönstret i dem är inte riktigt likadant. Stor utmaning för fyrkantigheten.
Har just ramat in en förstoring i en vit loppisram, som (jag köpte två) är kvadratisk och har tre snygga passepartouter. Bilderna däremot var fula, men jag såg dem som ett renoveringsprojekt. Ska in med en förstoring i den andra också förstås.
Nu när jag satte in bilden, så såg jag att passepartouten sitter aningen snett, det diffar två mm från höger till vänster sida (på en längd av 50 cm). Den har antagligen varit så hela tiden, men jag har inte tittat närmare på den innan.
Det här tänker jag lära mig att leva med. Senare ska tavlorna upp på en vit tavellist som ännu inte inhandlats. Den ska sitta på väggen bakom köksbordet och givetvis skulle jag först ha en list som lagom rymde de två tavlorna exakt mitt bakom bordet. Men nu har jag funderat lite. Ska ta en 150 cm:s list istället. Den ska förvisso sitta mitt bakom bordet, men de kvadratiska tavlorna blir placerade åt endera hållet, med plats för andra ramar eller prylar åt det andra. Det är egentligen mot alla mina tänkbara fyrkanter.
Det ska in en Malmbyrå i hallen. Fantasilöst, joo, men praktiskt. Och snyggt! Jag tycker fortfarande att de är snygga. Ovanför ska jag ha en spegel. Och först var det givet att även spegeln skulle vara av ek. Rektangulär förstås. Men nu har jag ångrat mig lite. Jag vet inte vad det blir för nåt, men nåt annat än rektangulärt och ekigt i alla fall.
Det finns nog hopp för mig också. Snart kanske jag går åstad och köper ett klädplagg som har olika skärning på vardera sida. Eller, hemska tanke, axelband på bara den ena sidan :-O
Det sker genom att utmana mina stora fasor. Exempel:
På mitt vardagsrumsbord har jag tre ljuslyktor. När jag köpte dem i fjol, så fanns de i lila, rosalila, grönt och vitt. Jag har två lila och en rosa. Mönstret i dem är inte riktigt likadant. Stor utmaning för fyrkantigheten.
Har just ramat in en förstoring i en vit loppisram, som (jag köpte två) är kvadratisk och har tre snygga passepartouter. Bilderna däremot var fula, men jag såg dem som ett renoveringsprojekt. Ska in med en förstoring i den andra också förstås.
Nu när jag satte in bilden, så såg jag att passepartouten sitter aningen snett, det diffar två mm från höger till vänster sida (på en längd av 50 cm). Den har antagligen varit så hela tiden, men jag har inte tittat närmare på den innan.
Det här tänker jag lära mig att leva med. Senare ska tavlorna upp på en vit tavellist som ännu inte inhandlats. Den ska sitta på väggen bakom köksbordet och givetvis skulle jag först ha en list som lagom rymde de två tavlorna exakt mitt bakom bordet. Men nu har jag funderat lite. Ska ta en 150 cm:s list istället. Den ska förvisso sitta mitt bakom bordet, men de kvadratiska tavlorna blir placerade åt endera hållet, med plats för andra ramar eller prylar åt det andra. Det är egentligen mot alla mina tänkbara fyrkanter.
Det ska in en Malmbyrå i hallen. Fantasilöst, joo, men praktiskt. Och snyggt! Jag tycker fortfarande att de är snygga. Ovanför ska jag ha en spegel. Och först var det givet att även spegeln skulle vara av ek. Rektangulär förstås. Men nu har jag ångrat mig lite. Jag vet inte vad det blir för nåt, men nåt annat än rektangulärt och ekigt i alla fall.
Det finns nog hopp för mig också. Snart kanske jag går åstad och köper ett klädplagg som har olika skärning på vardera sida. Eller, hemska tanke, axelband på bara den ena sidan :-O
söndag 14 augusti 2011
Känner att jag måste argblogga.
Jag letar hissgardiner och efter att jag lite grinigt insett att det nästan inte finns gardiner i 160 cm:s längd, så kom jag ju på att man kan hänga gardinerna innanför fönsterfodret, det verkar folk göra. Och om folk kan, så kan väl jag med, tänkte jag då.
Men sen var det ju mönsterfrågan då. Gardinen ska vara vit. Riktigt vit, inget naturvitt eller linnefärgat. Och så vill jag gärna ha ett tryck på. Och jag har att välja på:
"Amor Vincit Omnia"
"Drömmen om Amerika"
"I takt med tiden"
"Solen har sin gång"
...eller så en med ett stort sabla Eiffeltorn på.
Jag funderar på att köpa en vit och trycka dit texten själv:
"Gode Gud, ge mig tålamod, men gör det snabbt"
Jag letar hissgardiner och efter att jag lite grinigt insett att det nästan inte finns gardiner i 160 cm:s längd, så kom jag ju på att man kan hänga gardinerna innanför fönsterfodret, det verkar folk göra. Och om folk kan, så kan väl jag med, tänkte jag då.
Men sen var det ju mönsterfrågan då. Gardinen ska vara vit. Riktigt vit, inget naturvitt eller linnefärgat. Och så vill jag gärna ha ett tryck på. Och jag har att välja på:
"Amor Vincit Omnia"
"Drömmen om Amerika"
"I takt med tiden"
"Solen har sin gång"
...eller så en med ett stort sabla Eiffeltorn på.
Jag funderar på att köpa en vit och trycka dit texten själv:
"Gode Gud, ge mig tålamod, men gör det snabbt"
måndag 8 augusti 2011
Pimp my träpanel
Bygma har en kampanj nu. 20% rabatt på all färg, så jag passade på att inhandla såväl kvistlack som lackfärg idag. Vattenbaserad lackfärg, mot alla mina principer, men det går ju nästan inte få tag på annat.
Och nog har det sina fördelar, det här med vattenburet. Oerhört enkelt att bara skölja penslarna under kranen när man är färdig. Får man färg på kläderna gör man samma sak: sköljer bort det. Det luktar inte heller färg hemma i flera veckor, om det nu ska vara nån fördel. Maken uppskattar det nog och visst vill jag att barnen ska växa upp giftfritt. Själv gillar jag doften av alkydbaserad färg. Faktiskt. Särskilt den där första lukten när man öppnar en helt orörd färgburk. Mmm!
Jag är oerhört dåligt påläst, så därför är det bara en löst grundad teori utan evidens, att vattenburen färg kvalitetsmässigt är sämre än alkydbaserad dito. Det känns rejälare med lite gift i grejorna. De nya kvaliteterna luktar lika blaskigt som dagislim. Nu ska ju den här antikvita lackfärgen bara användas på träpanelen i köket, men när det sedermera är dags att fixa till köksmöblerna så undrar jag om det inte blir en vända till Beijer ändå. De har de kemikalier jag letar efter.
Hursomhelst, ikväll kvistlackade jag den längsta av alla våra köksväggar. Två varv på en timme. Det är ju också en trevlig följd av att använda ny, modern och ofarlig måla: den torkar snabbt!
Sen provade jag den antikvita lacken på några små ytor som är i behov av flera strykningar. Och SOM det kommer att bli vitt! Tänk så mycket den gamla färgen gulnat, fast man tycker att den är vit. Nu suger det massor efter att få fortsätta, fixa till, försköna och se förändringarna eftersom. För halva nöjet är just görandet och att se förändringen efter ens egen framfart... det kommer att bli grymt najs med den nya tapeten sen också.
Man skulle bara haft en massa dagar till förfogande, som inte behövde åtgå till studier i kvantitativ forskningsmetodik.
Och nog har det sina fördelar, det här med vattenburet. Oerhört enkelt att bara skölja penslarna under kranen när man är färdig. Får man färg på kläderna gör man samma sak: sköljer bort det. Det luktar inte heller färg hemma i flera veckor, om det nu ska vara nån fördel. Maken uppskattar det nog och visst vill jag att barnen ska växa upp giftfritt. Själv gillar jag doften av alkydbaserad färg. Faktiskt. Särskilt den där första lukten när man öppnar en helt orörd färgburk. Mmm!
Jag är oerhört dåligt påläst, så därför är det bara en löst grundad teori utan evidens, att vattenburen färg kvalitetsmässigt är sämre än alkydbaserad dito. Det känns rejälare med lite gift i grejorna. De nya kvaliteterna luktar lika blaskigt som dagislim. Nu ska ju den här antikvita lackfärgen bara användas på träpanelen i köket, men när det sedermera är dags att fixa till köksmöblerna så undrar jag om det inte blir en vända till Beijer ändå. De har de kemikalier jag letar efter.
Hursomhelst, ikväll kvistlackade jag den längsta av alla våra köksväggar. Två varv på en timme. Det är ju också en trevlig följd av att använda ny, modern och ofarlig måla: den torkar snabbt!
Sen provade jag den antikvita lacken på några små ytor som är i behov av flera strykningar. Och SOM det kommer att bli vitt! Tänk så mycket den gamla färgen gulnat, fast man tycker att den är vit. Nu suger det massor efter att få fortsätta, fixa till, försköna och se förändringarna eftersom. För halva nöjet är just görandet och att se förändringen efter ens egen framfart... det kommer att bli grymt najs med den nya tapeten sen också.
Man skulle bara haft en massa dagar till förfogande, som inte behövde åtgå till studier i kvantitativ forskningsmetodik.
söndag 7 augusti 2011
Andas djupt...
Dags att ta tag i eftersatt underhållsarbete. 15 kvm panel ska målas och innan dess kvistlackas, eftersom det inte gjordes förra gången panelen i köket målades för sju år sen. Efter det ska ny tapet upp ovanför panelen. Förutsatt att maken då först har fixat det som har behövt fixas runt ytterdörren sen nya dörren sattes in för tre år sen. Det går inte snabbt hemma hos oss. Inte för nån av oss.
Efter allt det här så tror jag tusan att jag ska måla upp köksmöblerna som nu är furufärgade. Det blir ju ett evighetsgöra. Varje stol har många sidor, vinklar och vrår. Men jag tror att det skulle bli riktigt fräscht!
Så där ja. Alla kvällar fram till jul intecknade redan nu.
Efter allt det här så tror jag tusan att jag ska måla upp köksmöblerna som nu är furufärgade. Det blir ju ett evighetsgöra. Varje stol har många sidor, vinklar och vrår. Men jag tror att det skulle bli riktigt fräscht!
Så där ja. Alla kvällar fram till jul intecknade redan nu.
lördag 6 augusti 2011
Ikväll har vi tömt Coop Forums lamplager, så nu har vi ljus i vårt hus igen. Och det behövs! Dra så mörka kvällarna har blivit. Särskilt denna kväll, för det regnar. Doften och ljudet av regn har vi ju inte fått uppleva på hela sommaren, så det är mer än välkommet! Grodorna däremot, brukar mest få sätta livet till när det regnar. Men ska de prompt sitta mitt på vägarna i mörkret så...
Förutom lamplagret så tömde jag också Trocadero lightlagret. Man får passa på, vet ju aldrig när nästa tillfälle ges. Sällsynt dryck det där... synd att den så sällan går att köpa. Ovanligt god lightdryck... Nu låter det väl som att jag hinkar i mig läsk, men så är det inte. Man får väl helt enkelt bunkra upp för framtida behov när det råkar finnas.
Loppisen i morse, var ingen succé. Bara rappel. Jag hade kunnat lägga min tid på att sova istället. Men, men... Förra helgens fynd lever jag fortfarande på, så bra var de!
I morgon ska min bästa vän och vapendragare bjudas på middag. Hon fyllde år i maj, så det är med lätt försening vi går på Thai Garden. Några timmar av god mat och surr, utan barn och gubbar blir en bra avslutning på helgen.
Ett par nätters jobb återstår måndag och tisdag, innan det är dags att ta tag i den där fördärvade tentan. Usch säger jag. Usch!
Nu: Sömn åt tanten.
Skickat från min HTC
torsdag 4 augusti 2011
Man måste ändå säga att det finns fördelar med nattarbete. Många lediga dagar är en. Tid till planlöst surfande på Det Stora Nätet en annan.
I natt har jag hittat en klänning på Tradera. Den ska jag buda på i morgon, just innan auktionen går ut. Så gör jag alltid. Dumt att buda tidigt och pressa upp priset...
Jag har hittat en alldeles jättefin Crescenttjejcykel till vettigt pris på Blocket. Treväxlad, vilket jag anser vara gott och väl åt en åttaåring. Den ska jag ringa på i morgon.
Sen har jag i samma guldgruva hittat ett Indobord. Kvadratiskt, precis som jag vill ha det. Och ja, jag vet: det ska vara kantigt, avskalat, helst svart eller vitt, möjligen ek, nuförtiden. Men i vårt brunsvarta vardagsrum skulle det passa fantastiskt bra med nåt lite murrigare, mer robust. Är ju inte mycket för möbelkataloglooken. Det orientaliska däremot, tilltalar mig. Kanske provar att skambjuda, även om priset egentligen inte var nåt att gnälla om.
Idag plingade det till i inboxen. Ellos hade den goda smaken att skicka en 50%-rabattkupong "bara till DIG Victoria, vår bästa kund". He! Så nu finns snart Edgar (fast kromfärgad) i ett hem mycket nära mig. Blir kanon till den nya förvaringsmöbeln i köket, som nog snart ska installeras.
Är det bara jag som blir inredningssjuk De Luxe när mörkret kommer efter en ljus sommar? När man flyttar tillbaka in, flyttar även tanken på att fixa och dona in... Det kan möjligen vara ett omedvetet försök att projicera energin på nåt annat än att gräma sig över att sommaren snart är slut.
Själv gillar jag att blanda nytt och begagnat, ditt och datt. Panelen i köket måste få sig en burk färg i höst. Och eftersom vi måste fixa lite runt ytterdörren så blir det nog ny tapet i hall och kök... sen är väl bara frågan när i hela friden det ska hinnas med... jag tänker i alla fall inhandla material inom kort, så det är väl bara börja då.
Tapeten som ska upp är en Easy Up och i och med att vi har panel på undre halvan av väggen så är det enkelt att sätta upp de korta tapetbitarna... Under finns bara ett lager tapet, en skiktad vinyltapet. Enkelt att plocka bort och sen bara slipa lätt på skarvarna. Skulle tro att just tapetseringen blir ett projekt för några mörka, regniga kvällar här framöver.
I natt har jag hittat en klänning på Tradera. Den ska jag buda på i morgon, just innan auktionen går ut. Så gör jag alltid. Dumt att buda tidigt och pressa upp priset...
Jag har hittat en alldeles jättefin Crescenttjejcykel till vettigt pris på Blocket. Treväxlad, vilket jag anser vara gott och väl åt en åttaåring. Den ska jag ringa på i morgon.
Sen har jag i samma guldgruva hittat ett Indobord. Kvadratiskt, precis som jag vill ha det. Och ja, jag vet: det ska vara kantigt, avskalat, helst svart eller vitt, möjligen ek, nuförtiden. Men i vårt brunsvarta vardagsrum skulle det passa fantastiskt bra med nåt lite murrigare, mer robust. Är ju inte mycket för möbelkataloglooken. Det orientaliska däremot, tilltalar mig. Kanske provar att skambjuda, även om priset egentligen inte var nåt att gnälla om.
Idag plingade det till i inboxen. Ellos hade den goda smaken att skicka en 50%-rabattkupong "bara till DIG Victoria, vår bästa kund". He! Så nu finns snart Edgar (fast kromfärgad) i ett hem mycket nära mig. Blir kanon till den nya förvaringsmöbeln i köket, som nog snart ska installeras.
Är det bara jag som blir inredningssjuk De Luxe när mörkret kommer efter en ljus sommar? När man flyttar tillbaka in, flyttar även tanken på att fixa och dona in... Det kan möjligen vara ett omedvetet försök att projicera energin på nåt annat än att gräma sig över att sommaren snart är slut.
Själv gillar jag att blanda nytt och begagnat, ditt och datt. Panelen i köket måste få sig en burk färg i höst. Och eftersom vi måste fixa lite runt ytterdörren så blir det nog ny tapet i hall och kök... sen är väl bara frågan när i hela friden det ska hinnas med... jag tänker i alla fall inhandla material inom kort, så det är väl bara börja då.
Tapeten som ska upp är en Easy Up och i och med att vi har panel på undre halvan av väggen så är det enkelt att sätta upp de korta tapetbitarna... Under finns bara ett lager tapet, en skiktad vinyltapet. Enkelt att plocka bort och sen bara slipa lätt på skarvarna. Skulle tro att just tapetseringen blir ett projekt för några mörka, regniga kvällar här framöver.
onsdag 3 augusti 2011
Har visst förträngt att det går mot höst...
Sommaren rasar fram i turbofart och alldeles nyss såg jag på klart.se att solen går ner redan 21:40 och tittar inte upp igen förrän 03:40... Det förklarar det obarmhärtiga mörkret om kvällarna. Jag hade lyckats förtränga det i år igen. Många påstår att mörkret gör oss gott, att man sover dubbelt så bra än när det är ljust hela natten. Men som motvikt är man ju tre gånger så trött under de mörka månaderna, så det slutar lika fördärvat på minus.
Det händer mystiska saker under sommarmånaderna. I augusti märker man plötsligt att allt ungarna hade i garderoberna, i form av långärmat,långbenat och sockar, måste ha krympt sen det sist användes nån gång i början av juni. Inget är stort nog längre. Bara skicka det fina vidare till mindre barn och sen handla nytt.
Man märker också en dag, eller egentligen kväll, att inte en glödlampa i hela huset fungerar. Inte ens de där långlivade lågenergisakerna. Inte har man några reservare hemma heller. Och att handla nya sådana är inte alls lika angenämt som att handla nya kläder åt ungarna. Dyra saker, som dessutom inte har hållit vad de lovat. Inte hemma hos oss i alla fall. Livslängden är inte alls så lång som kartongerna påstår.
Nu är det väl bara att suga åt sig av de sista sommarveckorna och hoppas att vi hinner med en sån där bonusvärmebölja runt den 20:e, så vi får skarva på sommaren en vecka. Sen ska man då vara tankad med ny energi att möta höstens utmaningar. Men jag vet inte det jag... jag behöver bara nudda vid tanken på omtentamen i kvantitativ forskningsmetodik, så är det som att nån suger ur all ackumulerad kraft och tillförsikt på en gång och lämnar kvar ett vakuum. Usch! Fattar inte hur jag ska kunna plugga till den när jag inte ens minns vad föreläsningarna gick ut på. Och den som vill påstå att jag sov under föreläsningarna är kanske inte helt ute och cyklar...
Hemgång om sex timmar. En natt till på det, sen helg igen. Måste nog ta en tidig sväng på loppisen på lördagmorgon, förra lördagens tokfynd gjorde mig taggad. Salomonskorna jag köpte åt dotran var riktigt som nya. 30 spänn. Googlade modellen när jag kom hem och såg då att de går lös på 600 i butik. Skidjackan jag köpte till mig själv kan inte ha varit mer än en säsong gammal. 30 kronor. En extra vinterjacka till H för 40:-. Turkos med rutmönster. Den kan inte heller ha varit mycket använd... Ett par carvingskidor till henne följde också med hem.
Nu ska jag ta tag i PT-krysset igen och invänta gryningen.
Det händer mystiska saker under sommarmånaderna. I augusti märker man plötsligt att allt ungarna hade i garderoberna, i form av långärmat,långbenat och sockar, måste ha krympt sen det sist användes nån gång i början av juni. Inget är stort nog längre. Bara skicka det fina vidare till mindre barn och sen handla nytt.
Man märker också en dag, eller egentligen kväll, att inte en glödlampa i hela huset fungerar. Inte ens de där långlivade lågenergisakerna. Inte har man några reservare hemma heller. Och att handla nya sådana är inte alls lika angenämt som att handla nya kläder åt ungarna. Dyra saker, som dessutom inte har hållit vad de lovat. Inte hemma hos oss i alla fall. Livslängden är inte alls så lång som kartongerna påstår.
Nu är det väl bara att suga åt sig av de sista sommarveckorna och hoppas att vi hinner med en sån där bonusvärmebölja runt den 20:e, så vi får skarva på sommaren en vecka. Sen ska man då vara tankad med ny energi att möta höstens utmaningar. Men jag vet inte det jag... jag behöver bara nudda vid tanken på omtentamen i kvantitativ forskningsmetodik, så är det som att nån suger ur all ackumulerad kraft och tillförsikt på en gång och lämnar kvar ett vakuum. Usch! Fattar inte hur jag ska kunna plugga till den när jag inte ens minns vad föreläsningarna gick ut på. Och den som vill påstå att jag sov under föreläsningarna är kanske inte helt ute och cyklar...
Hemgång om sex timmar. En natt till på det, sen helg igen. Måste nog ta en tidig sväng på loppisen på lördagmorgon, förra lördagens tokfynd gjorde mig taggad. Salomonskorna jag köpte åt dotran var riktigt som nya. 30 spänn. Googlade modellen när jag kom hem och såg då att de går lös på 600 i butik. Skidjackan jag köpte till mig själv kan inte ha varit mer än en säsong gammal. 30 kronor. En extra vinterjacka till H för 40:-. Turkos med rutmönster. Den kan inte heller ha varit mycket använd... Ett par carvingskidor till henne följde också med hem.
Nu ska jag ta tag i PT-krysset igen och invänta gryningen.
söndag 24 juli 2011
Om nu allt får gå som det är tänkt (friska barn, frisk mormor, inga gallanfall, pengar kvar på kontot, utebliven mönstringsorder)så ska jag och mannen förlusta oss på det som av nån Jävrebo faktiskt sägs ha kallats för Syndens Salutorg. Av de flesta andra ses gatufesten nog mer som en hemvändarfest eller en chans att ha trevligt och äta flottig mat, kanske kombinerat med drycker i olika tappning. Vad synden skulle bestå i vet jag inte. Själv tänker jag ha roligt.
Musiken i all ära, men det är runtomkringet som är bäst: människorna, maten, marknaden... sen brukar jag alltid ramla över en massa pengar där också. Egentligen är orsaken till att jag ständigt tittar neråt, risken att av någon överförfriskad dam i stilett och leopardtopp bli en eller ett par tår fattigare. Men med blicken i marken gör man alltså också fynd. Några tior här, nån tjuga där...
På fredag är det ungarnas tur att roa sig... tror de ska få en pott med pengar att göra sig av med, och försöka predika det onödiga i att köpa gasballong för 90 spänn... sockervadd tror jag är oundvikligt. Sonen vill säkert åka nån cool karusell om sådan finnes.
Musiken i all ära, men det är runtomkringet som är bäst: människorna, maten, marknaden... sen brukar jag alltid ramla över en massa pengar där också. Egentligen är orsaken till att jag ständigt tittar neråt, risken att av någon överförfriskad dam i stilett och leopardtopp bli en eller ett par tår fattigare. Men med blicken i marken gör man alltså också fynd. Några tior här, nån tjuga där...
På fredag är det ungarnas tur att roa sig... tror de ska få en pott med pengar att göra sig av med, och försöka predika det onödiga i att köpa gasballong för 90 spänn... sockervadd tror jag är oundvikligt. Sonen vill säkert åka nån cool karusell om sådan finnes.
torsdag 21 juli 2011
Drömma
Idag kom diskussionen upp angående om man skulle råka vinna fem mille, och vad man i så fall skulle ta sig till...
Någon tänkte sig söka ett konsultjobb på halvtid och bara jobba november-maj.
Någon annan tänkte hyra en stor grävmaskin och flytta bort huset till förmån för ett nytt som inte behöver renoveras förrän man tänkt flytta ut igen.
Själv skulle jag, om jag blev den lycklige vinnaren, växla in ett antal hundra tusen i enkronor, gå till Nordeas kö för kassaärenden, be dem lösa in villalånet, men att de då själva får kontrollräkna kronorna.
Pengar ja... det sägs ju vara bekymmersamt både att vara utan och att ha för mycket av dem. Efter snart tre år som vuxen universitetsstudent, tillika fru och mamma till två. Samt med en make som snart gör sitt andra studieår, så kan man väl konstatera att det blir fantastiskt trevligt att börja jobba igen. Mer än de 42 procentarna som jag redan jobbar... Givetvis vet jag att vi har det bra. Ungarna på Afrikas horn torkar bokstavligen bort i brist på mat och vatten, så det känns nästan lite äckligt att sitta och drömma om två hela löner så att man äntligen kan unna sig nåt extra.
Likafullt gör jag det ändå. SOM jag längtar till lönerna... Listan på saker som ska fixas/införskaffas i huset och till hemmet är nog egentligen flera årslöner lång. Drömma får man ju alltid. Just nu drömmer jag om en markis över altanen och en liten soffgrupp där under, att avnjuta tekoppar i solnedgången vid. Jag drömmer om nytt golv och väggbeklädnad i föredetta tvättstugan, så att vi får oss en välinredd och fungerande klädkammare. Vår hall är nämligen ett skämt. Jag drömmer om att åka med familjen och eventuellt nån mer familj på solresa. Gärna Grekland, nåt AllInclusive hotellkomplex med badpark i jätteformat. Ungarna formligen älskar att bada och jag tror inte att de skulle misstycka att få gratis glassar heller.
Sen drömmer jag om att få en weekend i Prag, tillsammans med gubben och Storforsborna. Inte fel på något sätt och jag hoppas att det blir av. Vuxenweekend.
Sen är förstås det bästa i livet ändå gratis. I alla fall så gott som... Ledig hela sommaren (inte gratis på något sätt, men ack så njutbart). Stor lyx att få spendera ungarnas sommarlov tillsammans med dem istället för att jag , som det ju lär bli i framtiden, bara har några sketna veckors semester och ungarna måste vara på dagis... Enorm lyx att få åka runt och träffa vänner, sola, bada... sitta på altanen på kvällen och vara tacksam över att man fick ännu en dag på den här jorden. Sommarens alla helger kommer vi att ha varit lediga tillsammans... det har aldrig hänt tidigare. Stor lyx! Det är väl det som talar för ett vanligt dagjobb, även om jag ju dras mot nattarbetet eftersom det ger så mycket lediga dagar...
Ja, si... den som visste vad framtiden har att bjuda på i form av arbete för oss båda... när vi nu ger upp våra fasta arbeten för mindre trygga anställningsformer.
Någon tänkte sig söka ett konsultjobb på halvtid och bara jobba november-maj.
Någon annan tänkte hyra en stor grävmaskin och flytta bort huset till förmån för ett nytt som inte behöver renoveras förrän man tänkt flytta ut igen.
Själv skulle jag, om jag blev den lycklige vinnaren, växla in ett antal hundra tusen i enkronor, gå till Nordeas kö för kassaärenden, be dem lösa in villalånet, men att de då själva får kontrollräkna kronorna.
Pengar ja... det sägs ju vara bekymmersamt både att vara utan och att ha för mycket av dem. Efter snart tre år som vuxen universitetsstudent, tillika fru och mamma till två. Samt med en make som snart gör sitt andra studieår, så kan man väl konstatera att det blir fantastiskt trevligt att börja jobba igen. Mer än de 42 procentarna som jag redan jobbar... Givetvis vet jag att vi har det bra. Ungarna på Afrikas horn torkar bokstavligen bort i brist på mat och vatten, så det känns nästan lite äckligt att sitta och drömma om två hela löner så att man äntligen kan unna sig nåt extra.
Likafullt gör jag det ändå. SOM jag längtar till lönerna... Listan på saker som ska fixas/införskaffas i huset och till hemmet är nog egentligen flera årslöner lång. Drömma får man ju alltid. Just nu drömmer jag om en markis över altanen och en liten soffgrupp där under, att avnjuta tekoppar i solnedgången vid. Jag drömmer om nytt golv och väggbeklädnad i föredetta tvättstugan, så att vi får oss en välinredd och fungerande klädkammare. Vår hall är nämligen ett skämt. Jag drömmer om att åka med familjen och eventuellt nån mer familj på solresa. Gärna Grekland, nåt AllInclusive hotellkomplex med badpark i jätteformat. Ungarna formligen älskar att bada och jag tror inte att de skulle misstycka att få gratis glassar heller.
Sen drömmer jag om att få en weekend i Prag, tillsammans med gubben och Storforsborna. Inte fel på något sätt och jag hoppas att det blir av. Vuxenweekend.
Sen är förstås det bästa i livet ändå gratis. I alla fall så gott som... Ledig hela sommaren (inte gratis på något sätt, men ack så njutbart). Stor lyx att få spendera ungarnas sommarlov tillsammans med dem istället för att jag , som det ju lär bli i framtiden, bara har några sketna veckors semester och ungarna måste vara på dagis... Enorm lyx att få åka runt och träffa vänner, sola, bada... sitta på altanen på kvällen och vara tacksam över att man fick ännu en dag på den här jorden. Sommarens alla helger kommer vi att ha varit lediga tillsammans... det har aldrig hänt tidigare. Stor lyx! Det är väl det som talar för ett vanligt dagjobb, även om jag ju dras mot nattarbetet eftersom det ger så mycket lediga dagar...
Ja, si... den som visste vad framtiden har att bjuda på i form av arbete för oss båda... när vi nu ger upp våra fasta arbeten för mindre trygga anställningsformer.
onsdag 29 juni 2011
Varmt och gott
Så har jag då jobbat idag. Dock inte i mitt anletes svett, måste jag tillägga.
Lite morgonbestyr och så en liten stadsrunda. Efter jobbet skulle Storbarnet hämtas på läger. Det visade sig, föga förvånande, att det var just nämnda storbarn och hennes kompisar som var lägrets vaknaste och stojigaste ungar igårkväll. Likaså hade de varit lägrets tröttaste deltagare i morse. Jag skrattar lite i smyg och kan precis känna den där lägerkänslan. Finns det läger för vuxna? Sjösportläger? Med segling, bad och kanoting? Jag vill också åka på läger. Med risk för att den där lägerkänslan då uteblir, grundat i att jag inte är åtta år längre. Men det kanske är värt ett försök?
Värmen håller i sig och är alldeles fantastisk. Har ikväll suttit ute hos kompisarna på Furuberget medan ungarna plaskat i deras jättepool. Jag tog ett dopp själv också, men vilken besvikelse! Det märks att isoleringen tunnats ut betänkligt på undertecknads lekamen, för SOM jag frös! Jag som egentligen älskar att bada. Kanske man kan skylla det på att klockan var 19:30 och att poolen vid den tiden mest låg i skugga? Fast å andra sidan: det var 27° i vattnet och runt 25° på land.
Vid 22-tiden gick jag en långpromenad med hon i gula huset på Udden. I linne och 3/4-byxor, utan att frysa. Nog hade det varit trevligt om värmen kunde hålla i sig några dar till, men det ska väl tydligen bli sämre mot helgen.
Nu är klockan plötsligt efter midnatt igen och man borde gå i säng, eftersom man inte kan slira på sömnbehovet. En sömnbehovsackumulatortank hade varit fint. Sova 9-10 timmar under vinternätterna, och sen klara sig på fem timmar just i detta nu. Och ännu bättre hade varit om man vore pigg om morgnarna, så att man hann njuta av dagarna. Men sömnen är väl aldrig så god och tung som vid femtiden?
Lite morgonbestyr och så en liten stadsrunda. Efter jobbet skulle Storbarnet hämtas på läger. Det visade sig, föga förvånande, att det var just nämnda storbarn och hennes kompisar som var lägrets vaknaste och stojigaste ungar igårkväll. Likaså hade de varit lägrets tröttaste deltagare i morse. Jag skrattar lite i smyg och kan precis känna den där lägerkänslan. Finns det läger för vuxna? Sjösportläger? Med segling, bad och kanoting? Jag vill också åka på läger. Med risk för att den där lägerkänslan då uteblir, grundat i att jag inte är åtta år längre. Men det kanske är värt ett försök?
Värmen håller i sig och är alldeles fantastisk. Har ikväll suttit ute hos kompisarna på Furuberget medan ungarna plaskat i deras jättepool. Jag tog ett dopp själv också, men vilken besvikelse! Det märks att isoleringen tunnats ut betänkligt på undertecknads lekamen, för SOM jag frös! Jag som egentligen älskar att bada. Kanske man kan skylla det på att klockan var 19:30 och att poolen vid den tiden mest låg i skugga? Fast å andra sidan: det var 27° i vattnet och runt 25° på land.
Vid 22-tiden gick jag en långpromenad med hon i gula huset på Udden. I linne och 3/4-byxor, utan att frysa. Nog hade det varit trevligt om värmen kunde hålla i sig några dar till, men det ska väl tydligen bli sämre mot helgen.
Nu är klockan plötsligt efter midnatt igen och man borde gå i säng, eftersom man inte kan slira på sömnbehovet. En sömnbehovsackumulatortank hade varit fint. Sova 9-10 timmar under vinternätterna, och sen klara sig på fem timmar just i detta nu. Och ännu bättre hade varit om man vore pigg om morgnarna, så att man hann njuta av dagarna. Men sömnen är väl aldrig så god och tung som vid femtiden?
tisdag 28 juni 2011
Dagens dag
Var iväg och droppade av dotran på läger idag. Tillsammans med tre kompisar från byn, och en massa andra barn förstås, kommer de säkert att ha fullt upp och hur roligt som helst tills i morgon eftermiddag.
Eftersom vi ändå var i området, så var jag och Den Lille förbi på mitt jobb och hälsade på. Mitt jobb, som är mitt, men som jag för tillfället inte har tillgång till. Märklig känsla...
Det blev i alla fall en trevlig stund med mycket surr. Lutten blev bjuden på en stor skål glass av Kerstin. "Och vet du mamma? Hon har en bil som man kan ta av taket på"
Sen hade jag några pappersärenden uppe på Stöd och Omsorg och eftersom vi hade en timme på oss innan middagsdaten med pappan i huset, så hann vi gå runt på Norra hamnen och titta på båtar, broar, kranar och labyrinter. Gossen, han som aldrig är tyst, frågade om vad som stod på skyltarna, vad de de röda ballongerna (bojarna) längst ut på y-bommarna var bra för och om varför det låg plastpåsar vid vattenbrynet (och det finns det ju fog att undra över). Sen la han sig raklång på Tages bro för att titta ner på kanalens strömmande vatten genom en minimal liten glipa... Han är fantastiskt mysig, den pojken. Att få dela hans tid är som en varm gosig filt över hjärtat.
I detta nu är han ute och kör fyrhjuling, med pappan cyklandes bredvid. Själv har jag klippt det nästan sista av gräsmattan, men strandade i diket med ett par minuters körning kvar. Måste hämta mer bensin, men tar en liten paus innan.
I morgon ska jag faktiskt jobba. På mitt eget jobb och på min egen schemarad. På timtid dock, vilket om möjligt känns ännu märkligare än att inte jobba alls.
Sen ska storbarnet hämtas på lägret och ja... efter det fortsätter väl ledigheten. Värme i badvattnet och fina dagar står på önskelistan. Bada är ett av sommarens guldkorn.
Eftersom vi ändå var i området, så var jag och Den Lille förbi på mitt jobb och hälsade på. Mitt jobb, som är mitt, men som jag för tillfället inte har tillgång till. Märklig känsla...
Det blev i alla fall en trevlig stund med mycket surr. Lutten blev bjuden på en stor skål glass av Kerstin. "Och vet du mamma? Hon har en bil som man kan ta av taket på"
Sen hade jag några pappersärenden uppe på Stöd och Omsorg och eftersom vi hade en timme på oss innan middagsdaten med pappan i huset, så hann vi gå runt på Norra hamnen och titta på båtar, broar, kranar och labyrinter. Gossen, han som aldrig är tyst, frågade om vad som stod på skyltarna, vad de de röda ballongerna (bojarna) längst ut på y-bommarna var bra för och om varför det låg plastpåsar vid vattenbrynet (och det finns det ju fog att undra över). Sen la han sig raklång på Tages bro för att titta ner på kanalens strömmande vatten genom en minimal liten glipa... Han är fantastiskt mysig, den pojken. Att få dela hans tid är som en varm gosig filt över hjärtat.
I detta nu är han ute och kör fyrhjuling, med pappan cyklandes bredvid. Själv har jag klippt det nästan sista av gräsmattan, men strandade i diket med ett par minuters körning kvar. Måste hämta mer bensin, men tar en liten paus innan.
I morgon ska jag faktiskt jobba. På mitt eget jobb och på min egen schemarad. På timtid dock, vilket om möjligt känns ännu märkligare än att inte jobba alls.
Sen ska storbarnet hämtas på lägret och ja... efter det fortsätter väl ledigheten. Värme i badvattnet och fina dagar står på önskelistan. Bada är ett av sommarens guldkorn.
tisdag 21 juni 2011
Bärsjal. Och typerna som använder dem.
(ta det här med en nypa salt):
Jag hade ärenden till samma ställe flera gånger förra veckan och det var många andra som också hade samma ärende på samma ställe, samma vecka. Vår gemensamma nämnare var att vi antingen lämnade eller hämtade barn på en sommarlovsaktivitet.
Någon, som också var där, hade ett barn i en bärsjal. Jag har väl aldrig riktigt förstått grejen med bärsjal, det verkar bara krångligt. Men det ska tydligen vara bra... När jag ser folk bära omkring på barn i tygstycken så tänker jag dels att det handlar om spädbarn: små lätta barn som inte har intresse av att fara runt och kolla läget och smaka på smulor på golvet. Och så tänker jag Afrika. Fördomsfullt eller baserat på sånt man ser på tv?
Åter till historien: Någons barn verkade inte uppskatta att sitta fast på sin mamma. Inte någon av de flera gångerna. Benen vitt isär, fastnajade mot mammans höfter. Mage mot mage, med ett tjockt tyg som tvångströja. Barnet var ganska stort, helt säkert i kryparåldern och man kan anta att en barnvagn hade fyllt transportsyftet bättre. Eller i alla fall en bärsele. I en vanlig Babybjörn hade barnet kunnat vifta på armar och ben åtminstone.
Och så kommer då fördomarna... Jag är inte stolt över dem, men jag tänker direkt att den där mamman säkert ammar bebisen i minst ett par år, bara lagar hemlagad ekologisk barnmat och tycker att man kränker barnet om man säger "nej" till det. Hon har bergis läst alla uppfostringsböcker, men förfasar sig över Anna Wahlgren. Hon tror att barnet far illa av att sova i egen säng och tar ut all föräldraledighet själv för att hon dels tror att bebisen kommer att få anknytningssvårigheter om hon är borta mer än medan hon går på toaletten och dels ändå inte tror att pappan förstår vad bebisen behöver. Hon har inget behov av egen tid, för det är ju ändå barnet som är hela meningen med hennes liv, odelat. Och dessutom skulle det fara illa av att ha barnvakt en kväll. I alla fall innan det nått skolåldern.
Det roliga är att jag säkert har hur fel som helst... Men intressant ändå att man hinner ha så många åsikter, baserat på några minuters intryck... än mer intressant vore att få veta hur det egentligen förhåller sig för just den mamman. Kanske har hon väskan full av Semperburkar och kanske har hon inget som helst intresse av barnuppfostran. Kanske stoppar hon fingrarna i öronen och sjunger högt medan hon sitter på dass, för att få en extra minuts lugn och ro innan hon går och tar upp den gallskrikande bebisen ur spjälsängen?
Jag hade ärenden till samma ställe flera gånger förra veckan och det var många andra som också hade samma ärende på samma ställe, samma vecka. Vår gemensamma nämnare var att vi antingen lämnade eller hämtade barn på en sommarlovsaktivitet.
Någon, som också var där, hade ett barn i en bärsjal. Jag har väl aldrig riktigt förstått grejen med bärsjal, det verkar bara krångligt. Men det ska tydligen vara bra... När jag ser folk bära omkring på barn i tygstycken så tänker jag dels att det handlar om spädbarn: små lätta barn som inte har intresse av att fara runt och kolla läget och smaka på smulor på golvet. Och så tänker jag Afrika. Fördomsfullt eller baserat på sånt man ser på tv?
Åter till historien: Någons barn verkade inte uppskatta att sitta fast på sin mamma. Inte någon av de flera gångerna. Benen vitt isär, fastnajade mot mammans höfter. Mage mot mage, med ett tjockt tyg som tvångströja. Barnet var ganska stort, helt säkert i kryparåldern och man kan anta att en barnvagn hade fyllt transportsyftet bättre. Eller i alla fall en bärsele. I en vanlig Babybjörn hade barnet kunnat vifta på armar och ben åtminstone.
Och så kommer då fördomarna... Jag är inte stolt över dem, men jag tänker direkt att den där mamman säkert ammar bebisen i minst ett par år, bara lagar hemlagad ekologisk barnmat och tycker att man kränker barnet om man säger "nej" till det. Hon har bergis läst alla uppfostringsböcker, men förfasar sig över Anna Wahlgren. Hon tror att barnet far illa av att sova i egen säng och tar ut all föräldraledighet själv för att hon dels tror att bebisen kommer att få anknytningssvårigheter om hon är borta mer än medan hon går på toaletten och dels ändå inte tror att pappan förstår vad bebisen behöver. Hon har inget behov av egen tid, för det är ju ändå barnet som är hela meningen med hennes liv, odelat. Och dessutom skulle det fara illa av att ha barnvakt en kväll. I alla fall innan det nått skolåldern.
Det roliga är att jag säkert har hur fel som helst... Men intressant ändå att man hinner ha så många åsikter, baserat på några minuters intryck... än mer intressant vore att få veta hur det egentligen förhåller sig för just den mamman. Kanske har hon väskan full av Semperburkar och kanske har hon inget som helst intresse av barnuppfostran. Kanske stoppar hon fingrarna i öronen och sjunger högt medan hon sitter på dass, för att få en extra minuts lugn och ro innan hon går och tar upp den gallskrikande bebisen ur spjälsängen?
måndag 20 juni 2011
Med Guds hjälp och Bingolotto...
...som Euskefeurat, Norrbottens tydligen bara näst bästa band, sjunger. Med Guds hjälp och Bingolotto kanske det går att pussla ihop den här sommaren på nåt vis.
Som ni vet så gick sommarens sjuksköterskejobb upp i rök i och med att jag hamnade på hospitalet härförleden. Min chef på ordinarie arbete lovade att försöka ordna mig nåt att pyssla med i sommar, men min egen schemarad kunde jag av förklarliga skäl inte få tillbaka förrän 1 september, eftersom nån redan fått ett vikariat där hela juni, juli och augusti.
Ett nytt assistansärende var på gång hos Stöd och Omsorg och jag fick ta en av nattraderna där över sommaren, med början runt midsommar, mellan tummen och pekfingret. Men så bar det sig inte bättre än att brukaren avled.
Så i nuläget vet jag inte mer än att jag har tio arbetspass natt, hos en brukare, mellan 15 juli och 15 augusti. Första halvan av juli tar jag semester och de sista dagarna i augusti föräldrapenning. Juni har jag varit sjukskriven från dag 1-22. Men min arbetsgivare vill inte betala min sjukpenning eftersom jag formellt är tjänstledig och deras enda skyldigheter att återta tjänstledighet sträcker sig till föräldraledighet och studier... Ärendet är sänt till Försäkringskassan. Men om jag får sia om utgången av det, så lär FK knappast vilja betala min sjukpenning, med hänvisning till att jag har en anställning...
Nåja... jag tror ändå att det löser sig på nåt sätt. Det blir i alla fall en betydligt lugnare sommar, både för mig och barnen, än vad som från början var planerat. Gott så. Och som flera redan sagt, så kanske det var meningen att jag skulle lägga in bromsen nu. Det har varit hektiskt rätt länge.
Nu återstår att se hur det löser sig...
För egen del tror jag nog mer på Guds hjälp än på Bingolotto.
Vår Herre tar ju som bekant aldrig semester, medan Bingolotto har ett långt sommaruppehåll. Dessutom vann jag tvåhundra spänn på nämnda lotteri (som jag återigen vill understryka att jag inte ser på tv, utan rättar i efterhand) i vår, så turkvoten är nog fylld...
Som ni vet så gick sommarens sjuksköterskejobb upp i rök i och med att jag hamnade på hospitalet härförleden. Min chef på ordinarie arbete lovade att försöka ordna mig nåt att pyssla med i sommar, men min egen schemarad kunde jag av förklarliga skäl inte få tillbaka förrän 1 september, eftersom nån redan fått ett vikariat där hela juni, juli och augusti.
Ett nytt assistansärende var på gång hos Stöd och Omsorg och jag fick ta en av nattraderna där över sommaren, med början runt midsommar, mellan tummen och pekfingret. Men så bar det sig inte bättre än att brukaren avled.
Så i nuläget vet jag inte mer än att jag har tio arbetspass natt, hos en brukare, mellan 15 juli och 15 augusti. Första halvan av juli tar jag semester och de sista dagarna i augusti föräldrapenning. Juni har jag varit sjukskriven från dag 1-22. Men min arbetsgivare vill inte betala min sjukpenning eftersom jag formellt är tjänstledig och deras enda skyldigheter att återta tjänstledighet sträcker sig till föräldraledighet och studier... Ärendet är sänt till Försäkringskassan. Men om jag får sia om utgången av det, så lär FK knappast vilja betala min sjukpenning, med hänvisning till att jag har en anställning...
Nåja... jag tror ändå att det löser sig på nåt sätt. Det blir i alla fall en betydligt lugnare sommar, både för mig och barnen, än vad som från början var planerat. Gott så. Och som flera redan sagt, så kanske det var meningen att jag skulle lägga in bromsen nu. Det har varit hektiskt rätt länge.
Nu återstår att se hur det löser sig...
För egen del tror jag nog mer på Guds hjälp än på Bingolotto.
Vår Herre tar ju som bekant aldrig semester, medan Bingolotto har ett långt sommaruppehåll. Dessutom vann jag tvåhundra spänn på nämnda lotteri (som jag återigen vill understryka att jag inte ser på tv, utan rättar i efterhand) i vår, så turkvoten är nog fylld...
fredag 10 juni 2011
En fantastiskt varm (både temperaturmässigt och i hjärtat) skolavslutningsfredag är slut. En mamma som ömsom hostar i den obefintliga bönhusluften och ömsom bölar lite i smyg till sånger jag också sjungit på egna skolavslutningar. Det är svårt att greppa: Inte är det så länge sen... och nu är det min egen åttaåring som står där framme bland 40 andra och sjunger, fin i håret och i en klänning snyggare än jag nånsin vågat drömma om som liten...
Mycket fin sång och musik, sedvanligt tal och spex av rektorerna och blommor till såväl lärare som städerska och husmor. Precis som det ska vara. Och sen tårta hemma på altanen.
Sedan hann vi med ett premiärbad, för barnens del åtminstone, själv avstår jag tills dess att de här luftrören repat sig.
Till sist födelsedagsmiddag hos svärmodern och svärfadern, tillsammans med svägerska med familj. Smörgåstårta. Ute under markisen och vi blev kvar till nästan 21.30. Då var det fortfarande 25 grader.
Nu har vi en hel ledig helg till förfogande. Inga planer ännu, men det lär knappast bli händelselöst.
Mycket fin sång och musik, sedvanligt tal och spex av rektorerna och blommor till såväl lärare som städerska och husmor. Precis som det ska vara. Och sen tårta hemma på altanen.
Sedan hann vi med ett premiärbad, för barnens del åtminstone, själv avstår jag tills dess att de här luftrören repat sig.
Till sist födelsedagsmiddag hos svärmodern och svärfadern, tillsammans med svägerska med familj. Smörgåstårta. Ute under markisen och vi blev kvar till nästan 21.30. Då var det fortfarande 25 grader.
Nu har vi en hel ledig helg till förfogande. Inga planer ännu, men det lär knappast bli händelselöst.
onsdag 8 juni 2011
Det hostas. "Mycket partiklar i luften" säger doktorn.
Jo tack, det märks. På vardagsrumsbordet. Nytorkat klockan 14. Guldammigt klockan 18.
Men det är ju sommar, så jag klagar inte. Jag konstaterar.
Det märks att det är sommar. Ungarna kan inte somna. Och från och med i morgon är det okej med sena kvällar och märkliga mattider. Strax sommarlov. Välbehövligt för både stora och små, även om en av oss stora inte får någon ledighet att tala om, i sommar. Men han verkar rätt nöjd ändå...
Mindre roligt är väl att den här supervärmen, som kvällstidningarna kallar den, säkert kommer att ersättas av rekordkyla. Det är ju bara första halvan av juni än. Endera kvällen somnar man till 22 grader och solsken och vaknar nästa morgon då penséerna (som jag visserligen inte har) har frusit ihjäl i sina krukor.
Helgens Rikskonferens (EFS) på Havsbadet var lyckad, i alla fall det lilla vi såg av den. Nästa gång konferensen hålls i Piteå (statistiskt sett om åtta-nio år tror jag) så ska mitt engagemang vara större, eftersom barnen då är rätt mycket större. Mer delaktighet från min sida då, bullbak och funktionärsskap. Hoppas jag.
Nå... god natt.
Jo tack, det märks. På vardagsrumsbordet. Nytorkat klockan 14. Guldammigt klockan 18.
Men det är ju sommar, så jag klagar inte. Jag konstaterar.
Det märks att det är sommar. Ungarna kan inte somna. Och från och med i morgon är det okej med sena kvällar och märkliga mattider. Strax sommarlov. Välbehövligt för både stora och små, även om en av oss stora inte får någon ledighet att tala om, i sommar. Men han verkar rätt nöjd ändå...
Mindre roligt är väl att den här supervärmen, som kvällstidningarna kallar den, säkert kommer att ersättas av rekordkyla. Det är ju bara första halvan av juni än. Endera kvällen somnar man till 22 grader och solsken och vaknar nästa morgon då penséerna (som jag visserligen inte har) har frusit ihjäl i sina krukor.
Helgens Rikskonferens (EFS) på Havsbadet var lyckad, i alla fall det lilla vi såg av den. Nästa gång konferensen hålls i Piteå (statistiskt sett om åtta-nio år tror jag) så ska mitt engagemang vara större, eftersom barnen då är rätt mycket större. Mer delaktighet från min sida då, bullbak och funktionärsskap. Hoppas jag.
Nå... god natt.
onsdag 25 maj 2011
Det har varit en omtumlande vecka. En vecka på sjukan var exakt en vecka mer än jag hade räknat med. Skönt att komma hem, men lätt att förta sig i tron att man är pigg, när det i verkligheten nog är rätt länge innan energin är tillbaka och ordningen återställd.
Jag försöker släppa det här med psykiatrijobbet som uteblev och istället vara tacksam över att ha en chef som gör allt för att lösa situationen åt mig. Försöker också acceptera att jag inte orkar slutföra terminen och därför måste göra nån liten insats i sommar istället. Det är surt, ja. Men det kunde varit värre, tänker jag.
I veckan får jag besked av chefen angående när, hur och var jag ska arbeta i sommar. Semester blir det hur som helst i juni.
Som sagt, jag försöker släppa, försöker att inte fundera så mycket, men blir ändå gråtmild och trött emellanåt, av allt funderande och av energibrist.
Det ordnar sig säkert. Det brukar det göra.
Jag försöker släppa det här med psykiatrijobbet som uteblev och istället vara tacksam över att ha en chef som gör allt för att lösa situationen åt mig. Försöker också acceptera att jag inte orkar slutföra terminen och därför måste göra nån liten insats i sommar istället. Det är surt, ja. Men det kunde varit värre, tänker jag.
I veckan får jag besked av chefen angående när, hur och var jag ska arbeta i sommar. Semester blir det hur som helst i juni.
Som sagt, jag försöker släppa, försöker att inte fundera så mycket, men blir ändå gråtmild och trött emellanåt, av allt funderande och av energibrist.
Det ordnar sig säkert. Det brukar det göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)